i höstmörkret
sitter jag och tänker. Alla tankar som virvlar runt alla dagar, hela tiden. Jag kan inte släppa det. Det tär på mig att inte veta vart vi kommer att bo om några få månader, tiden rinner iväg och jag stressar. Ibland lyser jag upp, hoppas. men allt för ofta slås man ner igen. Kommer vi någonsin att hitta en lägenhet, vår lägenhet?
Kommentarer
Trackback
